DYSFUNKTIONELLA DOMSTOLAR

Den 3 april 2013 presenterade lagmannen Stefan Strömberg, straffprocessutredningens särskilde utredare, förslag till genomgripande förändringar av brottsmålsprocessen. Utredaren föreslår bland annat att fler mål ska kunna avgöras även om en tilltalad väljer att inte komma till förhandlingen. 

 

Om en tilltalad inte infinner sig kan det bero på flera orsaker. Om det sker på grund av att personer kränkts av lagar eller myndigheter – och inte behöver lyda de kränkande lagarna – eller inte ens fått välja sitt eget juridiska ombud för att försvara sig, har jag full förståelse om svaranden inte infinner sig. I andra fall där den svarande bara vill fly undan rättvisan, råder inte samma förhållande.

Dagens förfaranderegler ger domstolen stora möjligheter att agera självmant i processen. Det sker genom den s k ”fria bevisprövningen” där domstolen själv avgör vilka bevis som är relevanta i målet, även om det finns skriftlig bevisning som domstolen tagit del av,  som på ett tydligt sätt visar på ett motsatt förhållande där den fria bevisprövningen, som kommer till uttryck i domen, strider mot gällande rätt.

Hur processen blir bestäms av den enskilde domaren med hjälp av en otydlig rättegångsbalk. Detta är betänkligt av principiella skäl men medför också praktiska svårigheter att effektivt handlägga mål som kräver mer resurser och att snabbt avgöra mindre mål.

Prövningen i domstol skall göras med hög kvalitet och inom rimlig tid, vilket inte sker i vårt land. Många rättegångar – som jag tagit del av och redan skrivit om – har pågått under mer än 20 år. De flesta kostar åtskilliga miljoner, bara i advokatkostnader. En del av dessa rättegångar pågår fortfarande, i sviterna av den förra bankkrisen. Sverige har också dömts flera gånger av Europadomstolen i Strasbourg, för att inte handlägga rättegångar inom skälig tid.

Förutsättningarna för att åstadkomma en sådan prövning i alla mål kan bli bättre om parternas ställningstagande tillmäts större betydelse än vad som sker i dag. Då kan processen anpassas efter vad målet kräver och förfarandet göras tydligare.

Min egen erfarenhet av alla mål jag tagit del av och skrivit om, är att det lämnas oriktiga uppgifter i många stora processer, från advokaterna och åklagare, vilket gör att målen blir betydligt mer kostsamma och omfattande, än vad som behövs. Det är därför domstolarna inte längre klarar av sina arbetsuppgifter och tvingades införa prövningstillstånd redan i andra rättsinstans.

Processerna i stora mål blir därför många gånger ett självändamål, där advokaterna genom att felinformera domstolarna verkar kunna processa i evigheter, innan målen är avgjorda, i någon rättsinstans. Grundregeln för advokater säger att ”advokater får inte främja orätt” verkar inte längre gälla i Sverige. Advokater som missbrukar sin ställning, genom att helt enkelt ljuga i rätten brukar i de flesta fall inte straffas, vare sig Advokatsamfundet genom uteslutning, eller genom rättsväsendets försorg.

Låt mig därför ge tre exempel. I ett stort tvistemål, som fortfarande pågår mot en statlig stiftelse, tvingades käranden att byta ut sitt ombud, eftersom motpartens ombud ingav så många motstridiga uppgifter till rätten, som inte visade sig stämma med verkligheten. Med hjälp av dessa motstridiga uppgifter, försöker motparten både att fördyra målet, förvilla domaren i ett desperat försök att avvisa målet, som domstolen nu måste ta ställning till.

I ett annat mål som jag tidigare skrivit om, dödförklarades huvudvittnet i målet, trots att han fortfarande levde.  Kärande fick därför inte någon ”rättvis rättegång” som stipuleras enligt Europakonventionens bestämmelser. Inte heller fick de någon möjlighet att ta om rättegången.

Advokaternas, domarens och åklagarens roller bör därför tydliggöras. Domstolen måste få en tydligare och processledande roll och börja följa både svensk rätt och EU-rätten vilket fortfarande inte sker i den utsträckning som det borde.

I ett tredje fall, som gäller självständiga handelsagenter där huvudmannen inte redovisat intäkterna på ett tillfredställande sätt till handelsagenten, vilket han också erkände, begärde kärande editionsföreläggande i tingsrätten, för att få veta hur mycket som huvudmannen skulle betala, vilket han hade rätt till enligt EU-rättens bestämmelser, men fick inte gehör för denna självklara begäran i tingsrätten.

 Hovrätten prövade inte fallet och Högsta domstolen gav inte prövningstillstånd. När det gäller EU-rätten bör tingsrätten och hovrätten fråga eller åtminstone informera sig om vilka regler som gäller. Högsta domstolen skall fråga, men gör det inte, i många fall jag tagit del av.

Målsäganden måste få bättre möjligheter att pröva sina skadeståndsanspråk i samband med både brottsmål och tvistemål. Domstolen i sin tur måste återta det huvudsakliga ansvaret för att rättsskipningen på nytt skall börja fungera i vårt land. Det måste ske genom ingripande från lagstiftaren och genom tydligare lagar.

Det måste också vara ett rimligt krav att den tilltalade när åtal väcks så långt som möjligt får veta åklagarens på påföljdsyrkande och övriga yrkanden, vilket inte sker i dag. Men än viktigare är att den tilltalade får ta ställning till vad saken gäller redan från början och själv får välja sitt juridiska ombud. I många fall som jag skrivit om har domstolen valt en advokat, som mer verkar gå domstolen och åklagarens ärenden, än att försöka försvara sin klient.

Det övergripande syftet med den reform Stefan Strömberg föreslår är att brottsmålsprocessen ska bli bättre för den enskilde som berörs av rättegången, att domstolen ska bestämma påföljden, och att mål skall kunna avgöras på enklare sätt än vad som sker i dag, är lätt att hålla med om. Det borde gälla både brottsmål och tvistemål. Men för att det skall kunna ske behövs en genomgripande reform av det svenska rättsväsendet som i lika hög grad berör både advokater, domare och åklagare.

Den fria bevisvärderingen betyder att svenska domstolar inte har några som helst regler att hålla sig till när de bedömer bevisningens styrka och relevans. Det hela blir fråga om intryck. Ett osant vittnesmål kan utan vidare slå ut klar skriftlig bevisning, en falsk tidningsuppgift kan  väga tyngre än ett expertutlåtande. Så får det inte gå till. Frågan är vad våra politiker tänker göra åt saken ?

Mats Lönnerblad

Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen

Du är här: Home Lästips Publicerat av MRR DYSFUNKTIONELLA DOMSTOLAR